För tillfället ligger vi på ett hotellrum strax utanför Paris precis vid flygplatsen. Detta var inte tanken från början då vi hade för avsikt att stanna i Frankrike i ett år för att jobba med hästar som dressyrelever hos Sara Magnusson, dock blev det inte alls som vi hade tänkt oss. Detta eftersom inget var som vi hade fått förklarat för oss innan vi åkte ner. Just nu känner vi oss lurade av Sara som tidigare hade sagt att vi skulle mestadels rida ca 5 hästar per dag och ha hand om ca 3 hästar med stallskötsel. När vi väl var nere och skulle börja vår första dag inser vi direkt att det inte var det jobb som det från början hade varit sagt att det skulle vara. Vi fick mestadels göra i ordning andras hästar så att de själva skulle slippa skitjobbet. Det vi gjorde var i princip att springa som två slavar åt Sara och göra allt hon bad om. När vi väl fick rida var det sämre standard än ridskolehästarna i Sverige enligt vår åsikt, enligt henne var de granprix hästar. Hästarna hade ingen livsglädje och regerade knappt på spöt. Under en ridlektion var det enda man fick höra att man skulle slå hästarna eller att man skulle dra dom i munnen för att de överhuvudtaget skulle gå att få ner på tygeln eller få dom framåt. Inte riktigt samma sätt man rider hästarna man själv har i Sverige vilket gjorde att vi båda regerade stakt. Hästarna fick även stå inne hela dagarna vilket borde ha lett till att de var pigga och busiga men med deras tappade livsglädje blev dom bara segare och segare. Vi märkte snabbt att Sara inte tyckte om oss, dock brydde vi oss inte så mycket i början utan tänkte att det skulle bli bättre om någon dag. Men efter ett antal dagar tröttnade vi på hennes arroganta sätt att vara och hennes sätt att behandla oss vilket ledde till att vi prata med henne om att detta aldrig skulle funka, då kontrar hon med att vi hade ställt en fråga om hur en hingst var i boxen, detta eftersom vi själva ville hålla vår säkerhet på så hög nivå som det bara gick. Då ansåg hon att man var dum i huvudet vilket vi själva inte kan förstå eftersom det i Sverige är en självklarhet att ställa en sådan fråga för att annars är man dum i huvudet. Men tydligen är det inte samma sak i Frankrike. Säkerhetsnivån är inte speciellt bra, de flesta rider utan hjälm men vi däremot fick inte rida med linne, medan de andra fick göra det.

Vi visste att vi åkte ner till baugetternas land och trodde att vi skulle äta mycket baugetter. Dock inte så mycket som vi fick. Frukosten bestod av baugetter, middagen av baguetter då med enbart pålägg, inget smör, inga grönsaker eller yoghurt. Detta ledde till slut till att man inte hade någon ork kvar i kroppen och man fick ont i huvudet direkt. Eftersom vi jobbade fysiskt med kroppen hela dagarna kan vi inte förstå hur detta kan fungera i längden.

Vi bodde hemma hos Sara som vi jobbade för, ett hus i en by som bestod av max 20 hus, en kyrka och sedan enbart åker. Det roligaste under hela resan var att gå och kolla på gravstenar, vilket ni själva kan förstå var det inte direkt ett fartfyllt ställe vi kommit till. Att vi även bodde på ett rum i hennes hus jämte deras sovrum ledde till att vi kände oss avlyssnade och att de visste varje rörelse man tog. Huset var väldigt lyhört vilket ledde till att man fick ligga och viska ifall man ville ha något personligt sagt. Att vi även fick maten serverad av henne gjode att man kände sig som att man gick på dagis igen, vi som hade tänkt att vi skulle mogna som personer, inte gå tillbaka till ett stadie i livet som man för länge sedan har passerat. Vi kände oss inte alls välkomna i hennes hus och det kändes som att hon letade fel på allt man gjorde. Var det något som var fel kändes det som att det var en självklarhet att det skulle vara vi som hade gjort detta. Vi kände ett starkt obehag att vara i närheten av Sara och man ville inte gå ner själv ifall man visste att hon var hemma. Detta hade aldrig kunnat fungera på ett bra sätt eftersom vi redan kände detta efter bara två dagar. Affärerna som skulle ligga ca 10 minuter från oss tog ca 30 min att komma till, stallet lika så. Vi trodde från början att vi skulle utvecklas mycket under vår tid här, både ridmässigt och personligt. Det var inte många som kunde göra sig förstådda på engelska vilket ledde till att vi själva kände oss isolerade. Vi skulle även jobba kortare på helgerna vilket inte blev fallet, vi skulle då istället fodra alla hästar som fanns i stallet vilket hade leder till att vi slutade sernare än på vardagarna.

När vi skulle åka till affären första gången följde Sara med för att visa vägen, väl inne i affären står vi på samma avdelning men då låtsas hon som att hon inte känner oss och tittar inte ens på oss. Även om vi gjorde i ordning allt fick man inget tacksam tack tillbaka. När hon sa att vi skulle åka hem tidigare vägrade hon att köra oss till flygplatsen utan släppte av oss på en tågstation utan information om någonting. En enkelt fråga som vart vi skulle hoppa av ledde till att man fick ett tyket svar tillbaka. Vi har aldrig mött en person som är så arrogant och självgod som Sara. Hon tror att hon är kungen på täppen och det känns inte som att hon har någon respekt för någon utan det känns som att hon ser ner på andra personer som att de vore lägre stående varelser. Personerna som har varit här innan oss måste ha acepteras hennes sätt att behandla dom, men det gjorde inte vi och efter att vi konfronterade henne blev hon ännu värre och man kände direkt att vi inte skulle vara kvar den tid som hon tyckte att vi skulle. Detta ledde då till att Sara slängde ut oss och det var då hon släppte av oss vid tågstationen och därifrån skulle vi klara oss själva. Det kan låta lätt i era öron, men i ett land där man inte kan göra sig förstådd på engelska utan enbart får ett svar på franska tillbaka. Men efter många om och men kom vi till vårt hotellrum som vi nu ligger på. Vi ska nu se en annan sida av Frankrike och sedan åka hem igen.      

Fuck this shit, we hate france!

Vi har idag verkligen förstått att Frankrike är baugetternas land, då den mesta maten enbart har bestått av baugette, vilket har resulterat i huvudvärk, yrsel mm, vi får nog se över våra matvanor här nere för att orka med allt och för att våra morsor inte ska få damp ;)

Dagen har bestått av att försöka lära oss alla hästars namn, vart deras utrustning är mm. Det har varit sjukt mycket information vilket slutar med att man inte orkar tänka nu när man kommit hem och duschat. ;)

Vi har även fått rida varsin häst idag, kändes verkligen att man inte har tränat det minsta nu de sista veckorna och båda kände sig därför helt slut efter bara ett kort ridpass, men vi ska nog komma iform snart igen och klara av detta arbete galant :D

Det har förörvigt regnat nästan hela dagen idag så vädret var inte det utimata för att jobba ute hela dagen, men som tur var sprack det till slut upp :) soo looong bitches!

Första dagen börjar nu att gå mot sitt slut.. Vi sitter i sängen och chillar efter en nice måltid :) Våra morsor skulle sett oss när vi diska asså, det händer inte allt för ofta hemma! Men nu skall vi vara duktiga ;)

Vår promenad slutade med att vi upptäckte att byn var väldigt liten.

Sen har vi roat oss med att kika igenom våra kläder, prata krigsminnen, provat varandras hjälmar och spretat med tårna, jävligt skoj faktiskt! Tur man är lättroad ;)

Meen nu ska vi krypa till sängs imorgon väntar en dag av mycket ny information om stallarbete och hästar. Ska även bli spännande att se hur mycket vi kommer att förstå de fansmännen som helst inte pratar Engelska.

Idag har vi lärt och

Bonjoure = Hej

Merci = Tack

Bon Appétit- Smaklig måltid

Några av de mest simpla men ändå viktigaste grejerna! Allt annat låter som rena grekiskan ;)

  Vår promenad :)

See yaa tomorow bitches!

Whaats up in the facee dudes?? :)

Nu sitter vi på vårat rum och har gjort oss hemmastadda, allt är uppplockat och organiserat in i minsta detalj ;)

Flygturen gick fint och vi fick en polare jämte oss som verkar tycka oss, lite för mycket... Vi landade tidigare än beräknat och Sara kom och hämtade oss vid flygplatsen. Sedan åkte vi och kollade på ett grymt fint stall, kommer upp en bild på det. Sen har vi mest käkat, chillat och kollat runt vart vi ska jobba.      

Sen när vi skulle hälsa då så hälsar dom ju inte riktig som vi är vana vid, utan vi sträckte fram handen men det visade sig att man skulle pussas på kinden istället.

Så ett tips, ska ni till Frankrike hälsa inte med handen, då kommer dom att kolla snett ;) Jaa, det där med Franskan går ju kanske inte överdrivet bra.. Vi fattar ingenting, kanske tur det vem vet? :)

Fick även ett ragg, både från hunden och hundens ägare. Hunden skulle tydligen vara aggresiv men han var hur chill som helst mot oss och satt å glassa =)

Imogron börjar allvaret, då ska vi hänga med två stycken tjejer som jobbar här nu och försöka lära oss allt vi behöver på två dagar för att sedan klara allting själva.

Vädret är niice, varmt och soligt!

Nu ska vi ut och kika oss lite omkring för att se vad det är för by som vi befinner oss i!

Sooo long bitches! ;)

Hello Bitches!

Sista dagen i Sverige idag och därmed slut på vårt liv med alkohol, tobak och skräpmat. Nu blir det istället ett liv i Frankrike som kommer bestå av bra mat och mycket motion och därmed inga slappa dagar som vi numera är vana vid ;)  I morgon vid halv 10 lämnar vi landet och börjar då våra nya liv, men detta ska bli ett mycket spännande äventyr som vi båda ser fram emot :)

Det största problemet under de sista dagarna har varit att få allt att få plats i resväskan, men även att hålla sig under den tillåtna maxvikten, men idag måste allt falla på plats om det så ska krävas att vissa saker ska få stanna hemma. Dock känner vi att allt är under kontroll och nu är det bara vänta på att timmarna ska gå tills vi sätter fötterna på franskmark för första gången i vårt liv ;) So loong btiches!